Not every day the is the last

Idag trodde jag det skulle vara min sista dag på denna nästan runda himlakropp.
Skulle ner till OKQ8 i Huskvarna för att inhandla batterier till kameran. Medlemserbjudande...
Anyhow...På väg ner för den långa och skapligt branta backen korsas en styck bilväg. Ska skutta upp lite snyggt på den låga trottoarkanten på andra sidan bilvägen för att dämpa stöten tänker jag... Men jävlar, vad händer? Jo styret i näven. Släpper från ramen. Trodde fanimej det var klippt, kört o allt sånt. Vingel ut i vägen o näsmos mot asfalten o lastbilar kors o tvärs eller liknande...
Lyckades på nåt vänster bibehålla balansen där ändå med ett metall-T i händerna (är ju simpelt att cykla nohands vanligtvis men...). Bromsarna funkar ju som tur är ändå. Fick stopp på dödsföraktet i tid. Men shit, nära på byxbyte när jag sen kom hem... Fy fan!

Hoppas på en klar seger i EM ikväll. Klarar inte mer spänning idag...

Känner mig lite förnöjd över hur jag löste situationen ändå. Jag måste va en grym cyklist! Eller så ödslade jag resten av mitt livs tur på en gång... Den där jävla cykeln är en mördarmaskin. En subtil terminator. En subtil Arnold!

Över och ut!