Att bli gammal

Det är en sorgens afton på ett sätt, men på ett annat sätt inte.
Vart ute på Pipes en torsdag. Kvällen som inleder tre dagars ledighet. Man borde köra hårt, men nånstans tar det stopp. Hemma kl. 21.45 och nöjd med det. -> Mycket trevlig afton!
Det känns fruktansvärt mjäkigt att pallra sig hem så tidigt men kroppen känner det den känner. Kort sagt: åldern börjar ta ut sin rätt. Eller är det bara så att jag ger efter för kroppens varningar för snabbt? Hur stor är bufferten mellan varning och bristgräns? Erfarenheten säger att den bufferten är minimal.
Nä, jag börjar bli gammal. Det måste va så enkelt. Fan...

Över och ut!